Det offentliga museets historia
Museidiskussioner ryms sällan på en utställningsetikett. Texten nedan följer frågans historia, de ledande positionerna, de senaste fallen och var samtalet står idag. Det offentliga museet det som är öppet för alla, finansieras gemensamt och förvaltar samlingar i offentligt intresse är en relativt ung uppfinning som tagit form under tre århundraden.
Forntida och medeltida föregångare
Grekiska tempel höll votivskatter; biblioteket i Alexandria inkluderade museiliknande samlingar; medeltida kyrkliga skattkammare förvaltade reliker, smycken och heliga föremål tillgängliga endast för präster och utvalda besökare. Förgrening till det moderna offentliga museet är synlig men strukturen är fundamentalt annorlunda.
Wunderkammer och kuriosakabinett
1500- och 1600-talen producerade furstliga Wunderkammern Rudolf II i Prag, medicierna i Florens, habsburgarna i Wien kombinerande naturpreparat, konstverk, exotica och instrument. Tillgängligheten var begränsad till hovbesökare. Föregångaren till det moderna museet men utan dess publika karaktär.
Ashmolean 1683
Ashmoleanmuseet i Oxford, öppnat för publiken 1683 med Elias Ashmoles samling plus John Tradescant-kabinettet, betraktas ofta som världens första offentliga museum entrén var fri. Det avgörande språnget från privat sällskap till offentlig institution.
British Museum 1759
Grundat 1753 på Hans Sloanes samling öppnade British Museum för publiken i januari 1759 efter biljettbeställning, med den uttryckliga principen om fri entré. Detta etablerade modellen för statligt finansierade offentliga samlingar och blev förebild för 1800-talets nationalmuseiboom.
Louvren 1793
Den franska revolutionen öppnade kungliga samlingen vid Palais du Louvre för publiken den 10 augusti 1793 tre dagar i veckan, fri entré, med uttryckliga republikanska medborgarutbildningsmål. Den institutionella modellen spreds över Europa under 1800-talets gång.
1800-talets expansion
Prado (Madrid, 1819), National Gallery (London, 1824), Eremitagets publika öppning (1852), Alte Pinakothek (München, 1836), Rijksmuseum (Amsterdam, 1885) och dussintals nationella museer öppnade under 1800-talet som uttryck för nationell identitet och medborgerlig förbättring. Det europeiska nationalmuseiprojektet i full prakt.
Den koloniala insamlingen
Många europeiska museisamlingar växte genom kolonial expansion militära expeditioner, arkeologiska utgrävningar, etnografisk anskaffning. Legitimiteten för dessa förvärv är idag en central restitutionsdebatt och kastar ljus över hela 1800-talets museipraktik.
USA från privat till offentligt
Amerikanska museer från sena 1800- och tidiga 1900-talet Met (1870), MFA Boston (1870), Art Institute Chicago (1879) uppstod ur privat filantropi snarare än ur kungliga samlingar, vilket etablerade en distinkt finansieringsmodell som fortsatt skiljer det amerikanska museilandskapet från det europeiska.
1900- och 2000-tal
Tjugonde århundradets utvecklingar inkluderar MoMA (1929) som pionjär för det moderna konstmuseet; efterkrigstidens nationalmuseer i nyligen självständiga länder; Bilbao-ögonblicket (1997) och det arkitektledda museet; samt de senaste decenniernas avkoloniserings-, restitutions- och digitaliseringsdiskussioner. Institutionen är fortfarande i förändring.
Museipolitik och etik är rörliga mål. Ovanstående representerar situationen vid skrivtillfället; kontrollera aktuella utvecklingar innan du drar fasta slutsatser.
På kartan
Hitta varje institution som nämns ovan på den interaktiva kartan filtrera per land, samlingstyp eller entrépolicy för att planera en realistisk rutt.